Av Fredrik Sträng
Vänster bild: Efter en K2-expedition där jag förlorade 12 kg i vikt (främst muskler), och där jag hade svårt att springa 5 km och lyfta en ryggsäck.
Höger bild: Jag under veckorna före en K2-expedition, då jag känner mig som en maskin, ror 2 km på 6 min 40 sek, marklyft 200 kg och springer 10 km på 38 min.
Jag har bokstavligen börjat om mer än tjugo gånger i mitt liv. Jag vet hur det känns att nå botten. Framgång kräver smärta. Framgång kräver hängivenhet. Framgång kräver konsekvens. Men av de tusentals träningspass jag har gjort har jag bara ångrat en handfull (som att träna när jag är sjuk). Om du vill bli starkare måste du lämna en del av dig själv på gymmattan, och valutan är svett, blod och tårar. Om du vill bestiga ett berg måste du offra en del av din kondition och även ta beräknade risker. Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. I den här artikeln diskuterar Sveriges främsta höghöjdsklättrare Fredrik Sträng och uppskattade föreläsare förutsättningarna för framgång, vilket kommer till ett pris.
”Ingen smärta, ingen palm; inga taggar, ingen tron; ingen galla, ingen ära; inget kors, ingen krona.” – William Penn
No pain, no gain
Lagen som dikterar att om du vill gå framåt måste du lämna något bakom dig är den andra termodynamikens lag. Denna lag stadgar att vid varje energiöverföring eller transformation finns alltid en ökning av universums entropi. Med enklare ord betyder det att i varje process kommer en del av energin att gå förlorad som oanvändbar värme, och oordning eller slumpmässighet (entropi) tenderar att öka över tiden. Således måste det för att uppnå framsteg eller utföra arbete ske en nedbrytning av energi eller ökning av oordning någon annanstans i systemet eller omgivningen. Denna princip sammanfattas ofta som ”du kan inte vinna; du kan bara gå jämnt ut (i bästa fall), och du kan inte gå jämnt ut om du inte spelar spelet.”
”No pain, no gain” är mästarnas mantra, vilket påminner oss om att tillväxt ofta följer med obehag och att du måste ”göra av dig” med energi, så att säga, för att få något i slutändan.
Idrottare, entreprenörer och jag är mycket väl förtrogna med denna lag. Ingenting stort kommer från ingenting. Framsteg bygger på en hög av blod, svett och tårar.
Frågan jag vill ställa till dig är, om du kunde ta en helikopter upp till toppen av Everest, skulle du göra det? Här är grejen: du kan inte manövrera helikoptern; du är bara en passiv passagerare instruerad att inte röra något och att sitta i din stol och njuta av resan. Nu, fråga dig själv, vad ger dig mest stolthet: att bestiga Everest på egen hand, en resa som tar år av förberedelser och hårt arbete, eller att ta genvägen genom att flyga till toppen?
Jag tror att även soffpotatisar skulle instämma i att bestiga Everest med din egna förmågor ger mer tacksamhet och stolthet, även om det är betydligt mer ansträngande och smärtsamt. Även om det innebär att du kommer att förlora mycket kondition och vikt längs vägen.
Det vackraste berget i världen
Det var tillbaka år 2002. Jag var en aspirerande bergsbestigare och förbättrade mina färdigheter i Cordillera Blanca-bergskedjan. ”Cordillera Blanca” är en spansk term som översätts till ”Vita Berget” på engelska. Det hänvisar till en bergskedja belägen i Anderna i Peru, känd för sina fantastiska snötäckta toppar och talrika glaciärer, inklusive Huascarán (6768 m), det högsta berget i Peru.
Jag teamade upp med en kanadensisk fransk brysk man vid namn Verandra och en lovande ung alpinist, Colin Haley, för att bestiga det imponerande och brutalt vackra berget Alpamayo (5947 m) – ansedd som det vackraste berget i världen. Vi var verkligen ett udda lag, men vi kompletterade varandra och hade det roligt.
Det är intressant hur tankarna vandrar när du har all tid i världen runt lägerelden på väg till berget eller när du acklimatiserar dig till den tunnare luften på högre höjder. Jag minns inte hur det hände, men jag vände så småningom samtalet till hur oroad jag var över det faktum att jag på expeditioner förlorar mycket vikt, särskilt muskler.
Det är ett känt faktum. På en enkel expedition till Himalaya kan du förlora så mycket som 15 kg kroppsvikt, och majoriteten av det är värdefulla muskler. Det kokar ner till ämnesomsättning. I den hypoxiska tunna luften prioriterar kroppen att bränna de tre energilagringsställena på olika sätt än vid havsnivån där din syremättnad är nära 100%. Vid havsnivån under intensiva träningspass bränner du kolhydrater, sedan fett, och till slut muskler. På hög höjd är du dock mer benägen att bränna kolhydrater, sedan muskler och slutligen fett. Varför? Eftersom att bränna fett kräver mer syre och syre är knapphändigt på hög höjd.
Under mina många expeditioner till berg runt om i världen, en grov uppskattning förutser att jag har förlorat över 130 kg muskler. Jag skulle ha haft större biceps än Arnold Schwarzenegger om jag hade avstått från att bestiga berg! Inte riktigt, men siffrorna är verkliga och imponerande.
Jag minns det så tydligt när jag sörjde över förlusten av kondition och muskler som bergsbestigning ålägger oss och den förvånande kommentaren som Colin gjorde. ”Du förlorar dina kilon för något du älskar”, konstaterade han. Det var då jag insåg det. Jag kan inte bestiga berg som jag älskar utan att lämna något bakom mig. Och i detta sammanhang, om jag inte äter konstant för att kompensera för energiutmatningen, kommer jag oundvikligen att förlora muskler. Så, jag måste fråga mig själv, anser jag det värt att bestiga dessa höga toppar och offra muskler, eller bör jag avstå från konsten som är ett av de mest tillfredsställande förföljelserna jag har i mitt liv?
Jag vill se bra ut naken
År 2006 var jag på Mount Everest. Vi var en positiv skara, och alla som hade anslutit sig var i sitt bästa skick någonsin. Jag lärde känna ”BIg Mike,” som vi kallade honom, en amerikansk olympisk simmare vars estetik var som om han var uthuggen ur marmor, liknande Herkules. Han tillbringade timmar varje dag på gymmet för att förbättra sig själv. Resultatet skulle ha gjort Arnold Schwarzenegger stolt.
Men något oroade honom. Alla trodde att han skulle besegra Everest som en barnlek, men verkligheten talade annorlunda. Han började falla efter, dök inte upp, hittade ursäkter för att klättra högre ju längre tiden gick, och till sist gav han vika och beslutade att ge sig tillbaka hem. Everest var inte hans grej, och vi alla blev överraskade. Vad hände?
Big Mikes självbild var direkt kopplad till att se bra ut naken. Everest innebar att förlora vikt och främst muskler. Han kände praktiskt taget hur musklerna tvättades bort från hans kropp varje dag. All ansträngning, den flitiga arbetsmoralen som hade förvandlat hans kropp till en maskin, försvann gradvis. Han kunde inte stå ut med tanken på att betala priset att kapitulera sin väldefinierade kropp för att nå toppen av Everest. Som ett resultat försämrades hans självkänsla, och det var då drömmen om Everest förlorades. Big Mike skulle förmodligen ha nått toppen om han hade lagt olikheterna åt sidan, men för honom var det helt enkelt inte värt det.
Är det värt det?
Har du någonsin funderat på alla de människor som hamnar på fjärde plats, som kanske missade att stå på prispallen med en tiondels sekund? Tränade de mindre än de som tog tredje plats? Troligtvis inte. Men ibland dikterar ren tur, eller om du föredrar det, en slump eller dagsformen, om du lyckas eller inte. Så frågan kvarstår, är det värt det?
Något är säkert. Om du aldrig försöker kommer du aldrig att veta säkert. Jag har en regel när jag ger mig ut för att bestiga farliga toppar: jag vill vara i bättre form än vad uppgiften kräver av mig. Det betyder att jag behöver ha en backup. Jag behöver ha reserver om något går fel och inte bara tillräckligt med kraft för att knappt ta mig upp och ner. Det är att leva på kanten, längtansfullt efter att allt ska gå precis enligt planerna och inte lämna något utrymme för fel eller misstag. Bara en dumdristig person utan planer för framtiden tar de riskerna. Och för att ha den bufferten måste du träna som fan.
Startups har bara en överlevnadsgrad på 50% under de första fem åren. Men hur många start-ups går in i affärer och tror att de kommer att misslyckas? Hur många som ställer sig upp vid startlinjen på 100-metersfinalen tror att de kommer att förlora? Risken för dåligt väder som hindrar oss från att nå en 8000 meter hög topp är märkbar. Trots detta klättrar vi med orubblig beslutsamhet att vi kan nå toppen. Trots detta misslyckas vi alla ibland, och i kölvattnet av nederlag kan vi förlora pengar, tid, energi och vikt. Det är spelets regler!
I stället för att sörja över det du har förlorat, var stolt över att du gav det ett försök och fråga dig själv, vad skulle jag ha tänkt om mig själv om jag aldrig hade försökt? Så gör dina air squats, armhävningar och sit-ups varje jävla dag, för annars kommer du definitivt inte att klara det, och var beredd på att förlora lite vikt på vägen.
—————-
Jag tränar människor och företag så att de kan bli en bättre version av sig själva. Jag tränar människor och företag så att de har kraften att njuta mer av livet och nå sina önskade mål. Inga genvägar, inget trams, men rolig och resultatorienterad träning.
Om du letar efter snabba lösningar eller tror att träning kommer göra dig så muskulös att dina uppblåsta biceps kommer hindra dig från att plocka i näsan, tänk om. Det är fabricerade och bedrägliga påståenden.
Skicka mig ett meddelande om du vill komma i bästa formen i ditt liv!
Lycka till!
—————-
Med vänliga hälsningar,
Fredrik Sträng Alpinist – Föreläsare – Coach
https://www.instagram.com/fredrik.strang/
Om Fredrik Sträng
En passionerad bergsbestigare, erfaren expeditionsledare och motiverande talare dedikerad till att tänja på gränserna för mänsklig potential i världens mest utmanande miljöer. I över två decennier har Fredrik tagit sig an några av de mest formidabla bergen på planeten, från K2 till Mount Everest, och lett internationella team. Sina erfarenheter som expeditionsledare har utrustat honom med ovärderlig kompetens inom riskhantering, beslutsfattande under press och att främja lagarbete under extrema förhållanden. Fredrik har skrivit två böcker, gjort dokumentärfilm och forskat om ”toppfeber”. Han guidar företag till bland annat Kebnekaise och erbjuder unika aktiva företagsevent med naturen som lektionssal.
