Bild: Fredrik Sträng nära toppen av Broad Peak (8047 m) i Pakistan år 2018.
Av Fredrik Sträng
Forskning visar att fokusera på förlusterna om vi misslyckas med att nå våra mål är en kraftfullare drivkraft än att fokusera på den potentiella belöningen om vi lyckas. I den här artikeln utmanar Sveriges främsta höghöjdsklättrare, Fredrik Sträng, och en uppskattad talare, tillsynes motsägelsefulla teorier om att hitta motivation.
”Det är i de mörkaste stunderna som stjärnorna skiner som starkast.” – Harriet Beecher Stowe
För cirka femton år sedan intervjuade en vass tunga från SVT mig och ifrågasatte varför jag ger mig ut på till synes farliga ”självmords” -uppdrag som klättringar i Himalaya. ”Är det inte sant att när du står på bergets kant, tar ett steg och fångar tag i en klippkant, med kilometer av luft under dina fötter, tänker du, det var nära ögat?” Han fortsatte med samma skärpa, ”Lite som att slå sig själv i huvudet med en hammare och sedan inse när du kommer hem att du inte behöver slå mer, och då är allt ganska trevligt?” Det är ingen hemlighet att livet på 8000-meters berg kan vara obekvämt, ansträngande och riskabelt. Men det här är inte en lektion för att övertyga dig om att Himalaya-klättringar är värt ansträngningen, utan snarare för att utmana vår gemensamma uppfattning om att hitta motivation. Kanske har vi fått motivationspsykologin bakom och fram? Kanske har vi missat en grundläggande antagande som kunde skjuta dig mot dina mål med blixtens hastighet?
SVT-reportern hade både rätt och fel. Det finns ingen inneboende värde i att söka nära-döden-upplevelser; snarare söker jag nära-livet-upplevelser. Det är inte när jag får en adrenalinrush som jag mår bäst, utan när jag är utan den. När jag är i harmoni och kan kontrollera vad jag har kontroll över. Resten är upp till Gud. Där reportern träffade spiken var att med rätt doser av elände uppskattar man livet hemma ännu bättre. Det misslyckas aldrig. Efter månader på klippor, is och glaciärer med magra frysförpackade matvaror, ständiga vindar, tunn luft som utmanar min klaustrofobi, växlande mellan kyla och värme, ena ögonblicket där helvetet fryser över till is och nästa, paniken att vara instängd i en bastu, är det som att gå in i Disneyland när man kommer hem. Det är en fest, det är förtrollande! Hemma har vi elektricitet, rinnande rent vatten, en bekväm säng, överflöd av mat i snabbköp på varje gathörn och inga laviner, stenfall, orkanvindar eller tunn luft som försöker döda dig.
Veckan efter att ha återvänt från en stor expedition i Himalaya känns det som att vinna jackpotten. Du känner dig som en miljonär där plötsligt allt är möjligt. Allt är så väl ordnat och bortskämt att jag går runt och ler åt hur lätt livet är tillbaka hemma. Något som vi lätt glömmer bort efter att jag har anpassat mig till det ”normala” efter två månader. Då börjar gnället från medierna, människor jag träffar och den kollektiva mentaliteten fastna som kardborrar även på de mest motståndskraftiga. När man minst anar det har man förändrat personlighet och måste vakta sina tankar, tal och handlingar så att man inte sjunker ner i negativitet. Hur kunde det bli så här? Att jag gick från ”okunnighet är lycka” på mindre än två förbannade månader!? Det är då jag hamnar i förnekelse och anser mig själv vara en svag liten skitstövel. Det är då de hårda träningspassen, de så kallade ”idiotpassen”, aka självplågeripassen, kommer till hands för att befria mig från samhällets järnhand som trycker mig ner i skosulorna.
Jag behöver ”straffa” mig själv då och då för att uppskatta komforten, friheten och freden som Sverige erbjuder! Eftersom det är när en muskel används som den blir stark, det är när vi har lite som en gåva betyder mest, och det är utanför komfortzonen som magin händer.
Nu går mina tankar till hur vi närmar oss våra drömmål i livet. Forskning har visat att människor tenderar att vara mer motiverade när de fokuserar på konsekvenserna av att misslyckas med sina mål än på de potentiella belöningarna för att uppnå dem. Att tänka på de negativa konsekvenserna av att inte nå sina mål kan skapa en starkare känsla av brådska och engagemang för att agera, vilket kan öka motivationen och framgången med att uppnå målen.
Känner du dig lurad? Det borde du. Vi har lärt oss fel sedan barndomen. Kanske säger din magkänsla att du ska måla upp en bild av dig själv stående på din ”topp”, där du har lyckats, och med positiva bekräftelser och ständiga påminnelser lockas över till den sidan av staketet för att nå ditt drömmål. Men ärligt talat, hur effektivt har det varit? Du vet att du borde träna mer, äta mer sallad, scrolla mindre på sociala medier, läsa fler böcker och lyssna mer aktivt när någon pratar, men hur går det?
Jag bjuder nu in dig till ett tankeexperiment. Föreställ dig att du ligger på din dödsbädd. Du är 62 år gammal, alldeles för ung för att dö, och du känner att du inte har gjort de saker du drömde om, särskilt inte de gränslösa idéer du hade som barn. Vad hände egentligen? Hade jag nått målet som jag hade satt lite hårdare? Om jag hade satsat lite mer? Kanske är du ändå nöjd, jag menar, det kunde ha varit mycket värre, eller hur? Fokusera nu på något du har drömt om sedan länge. Kanske är det den där utbildningen, att göra en svensk klassiker, att byta karriär, att bli volontär, att gå med i hemvärnet? Men du fortsätter att skjuta upp det till framtiden. Du kommer aldrig till skott. Föreställ dig nu att du går runt hela ditt liv utan att ha gjort slag i saken och att du nu ligger på din dödsbädd. Du hade chansen flera gånger i livet, men du tog den aldrig. Är det så du vill titta tillbaka på ditt liv? För det är så denna motivation får dig att ansamla kraft att göra något åt saken!
Så vad är lättast? Att röra sig mot något eller bort från något? Fenomenet är känt som ”approach-avoidance motivation” inom psykologin. Det innebär att människor kan vara motiverade att närma sig ett mål för att uppnå något positivt eller undvika något negativt. Det finns omfattande forskning inom området motivation som undersöker dessa två aspekter av beteende. Flera studier har undersökt hur olika faktorer påverkar människors motivation att närma sig eller undvika mål. Det kan inkludera individuella skillnader, personliga preferenser, kulturella faktorer och tidigare erfarenheter. Denna typ av motivation kan påverka beteende, känslor och tankemönster, och den kan vara avgörande för hur vi hanterar olika situationer och strävar efter att uppnå våra mål.
Undvikande motivation, även känt som ”negativ motivation” eller ”avoidance motivation”, handlar om att undvika eller minska obehagliga eller negativa konsekvenser. I stället för att sträva efter belöningar eller positiva utfall, drivs individen av önskan att undvika smärta, misslyckande eller andra obehagliga situationer. Det kan innefatta att undvika risker, konflikter eller uppgifter som uppfattas som svåra eller skrämmande.
I undvikande motivation kan individen känna rädsla, oro eller ångest inför potentiella negativa utfall och agerar därför för att undvika dem. Det kan också innebära att man undviker att ta risker eller att inte ta itu med utmaningar på grund av rädsla för misslyckande eller avvisande.
Undvikande motivation kan vara en stark drivkraft, men det finns även risker som kan leda till passivitet, undvikande beteenden eller försummelse av viktiga uppgifter eller mål. Det är därför viktigt att balansera undvikande motivation med strategier för att hantera rädsla och hantera negativa konsekvenser på ett konstruktivt sätt.
Nästa gång du sätter dig ner och börjar dagdrömma om vad du skulle vilja bli. Pröva då istället för att måla upp hur smidig och atletisk du kommer att se ut när du korsar mållinjen på ditt drömlopp, att visualisera hur oduglig, lat och ångerfull du kommer att vara om du inte tar steget.
Om Fredrik Sträng: Fredrik har bestigit sju av jordens fjorton 8,000m toppar, satt ett Guinness världsrekord och föreläser om ledarskap, kommunikation, beslutsfattande och krishantering.
Med vänliga hälsningar,
Fredrik Sträng Alpinist – Föreläsare – Coach
