Finns det en risk att vi blir mindre motståndskraftiga att hantera bakslag om vi förskönar och bagatelliserar våra misslyckanden? I denna artikel problematiserar Sveriges främsta höghöjdsklättrare och den uppskattade föreläsaren Fredrik Sträng ett fenomen som kan försvaga ditt ”pannben” om du inte är ärlig med hur du definierar framgång.
”Vår största ära ligger inte i att aldrig falla, utan i att resa oss upp varje gång vi faller.” – Konfucius
Det är – 30 grader Celsius. Jag kipar efter andan på 7650 m. Vinden blästrar mina frusna kinder med sina sylvassa snöpartiklar och jag pulsar med snö upp till midjan. Det är ett sisyfosarbete med att ta ett steg upp och halka ett halvt steg ned. Jag är på Broad Peak i Pakistan, världens 12e högsta berg som mäter 8047 m. Året är 2012 och detta är mitt första försök på detta ofta underskattade berg. Jag kommer att göra ytterligare två toppattacker detta år, men varje gång besegrar berget mig, och varje gång sviker vädergudarna mina chanser. Det är förenat med självmord att trotsa de obönhörliga stormarna. Så jag vänder om så jag kan se ljuset av en annan dag. Jag sväljer min stolthet, accepterar besvikelsen och påminner mig om att vädrets makter ligger utanför min kontroll.
2017 återvänder jag, och nu starkare än någonsin. Även denna gång klättrar jag utan syrgas och denna gång tillsammans med en grupp om åtta bergsbestigare. Vädret är än en gång inte på min sida och ju högre vi klättrar desto tätare blir dimman. Efter vad som känns som en evighet, klättrandes på en brant kam med 2 km ner på ena sidan och 500 m ned på andra sidan så jublar gruppen och sträcker ut armarna i euforiskt segertecken. Toppen! Äntligen! Jag känner mig dock tveksam. Är detta verkligen den högsta punkten? Väl tillbaka i Sverige kontaktar historikern Eberhard Jurgalski mig och ifrågasätter vårt anspråk på toppen. Efter vad som känns som en Sherlock Holmes mordutredning så konstaterar vi att jag och gruppen missat toppen med 17 höjdmeter…
Jag går ut officiellt och drar tillbaka mitt anspråk. Det är bara att göra som skidåkare Per Elofsson en gång sade, ”bryta ihop, bita ihop och komma igen.”
2018 står jag och min vän David Roeske på den plats jag förmodade var toppen året innan. Nu till blå himmel och skinande sol, men vinden ger oss inget gratis. Jag filmar mig själv och pekar längs med bergskammen som först dippar ner i en sänka och som sedan slingrar sig upp mot den verkliga toppen, 17 höjdmeter ovanför mina fötter. Det krävdes tre expeditioner och 5 toppförsök innan jag till slut stod på den absolut högsta punkten på Broad Peak. Sötman av revanschen var obeskrivlig. Men denna historia handlar inte om det var värt all möda att nå toppen. Denna artikel handlar om faran med att inte erkänna att man misslyckats och den resiliens vi kan odla om vi blir bättre att resa oss varje gång vi faller.
Misslyckades jag 4 av de 5 toppförsöken? De flesta som jag ställer denna fråga till är benägna att inte hålla med. De hävdar att det aldrig kan betraktas som ett misslyckande att inte nå toppen på ett 8000-m berg om man kommer ned med livet i behåll. Målet är ju inte enkom toppen. Det heter ju till exempel inte ”summiting” utan ”climbing” som den berömda amerikanska klättraren Ed Viesturs uttrycker det. Det är förvisso sant men finns det en fara med att inte acceptera sig som besegrad, att försköna sina misslyckande, omskriva dem som viktiga lärdomar och dra till med den gamla klyschan, ”berget står ju kvar!”.
Jag vill påstå att det finns en fara med att vaccinera oss mot begreppet misslyckande. För är det inte så att vi matas sedan barnsben med att alla är vinnare tills vi plötsligt vaknar upp i det vuxna livet och kolliderar med en verklighet där allt är hårdare? Alla barn som fullföljer barnens Vasalopp får ju t.ex. en medalj, oavsett tid. Att acceptera att man misslyckats är en viktig del av personlig och professionell utveckling och det finns flera skäl till att det är viktigt att inte försköna misslyckanden:
Realistisk självbild: Att försköna misslyckanden kan leda till en orealistisk självbild och överdrivet självförtroende. En realistisk bedömning av våra framgångar och misslyckanden är viktig för att fatta informerade beslut.
Bättre problemlösning: Genom att granska misslyckanden noggrant kan vi identifiera de underliggande orsakerna och arbeta mot effektivare lösningar. Detta kan vara avgörande för att undvika upprepade misslyckanden.
Större kreativitet: Att konfrontera misslyckanden kan leda till ökad kreativitet och tänkande utanför boxen när vi söker nya sätt att lösa problem och nå våra mål.
Det är viktigt att betona att acceptera misslyckanden inte innebär att man ska nedvärdera sig själv. I stället handlar det om att vara realistisk, ärlig och konstruktiv i hur vi reflekterar över och lär oss av våra erfarenheter. Detta kan hjälpa oss att bli mer motståndskraftiga och effektiva när vi möter utmaningar och bakslag i framtiden.
För en tid sedan var det en äventyrare som gick ut brett i media och berättade om sin plan att bestiga Mount Everest utan syrgas och utan hjälp från Sherpas (Sherpa är ett folkslag som i huvudsak är bosatta i dalen Khumbu i Nepal). Men hon klarade inte utmaningen och bestämde sig för att klättra med syrgas och med Sherpas, ändå kallade hon sin bestigning för lyckad och media hängde på. Hade vi klassat svenska hockeylandslaget som vinnare om de å ena sidan gått ut och sagt att de ska ta guld men kommer hem med en fjärde plats?
Ditt värde minskar inte bara för att du misslyckats. Men att kommunicera att du misslyckats med vad du föresatt dig själv att göra är inte bara att gå rakryggad och ta ansvar utan en del av läroprocessen för att till slut kunna lyckas. Att försköna bilden som kvinnan gjorde med sin Mount Everest bestigning är manipulativt och att ta genvägar och att tro mig, det finns inga genvägar till att lyckas med bergsbestigning.
Michael Jordan är känd för sin inställning till misslyckanden och lärande från dem. Ett av hans mest kända citat som belyser detta är:
”For me in order to become the greatest basketball player, I’ve missed more than 9,000 shots in my career. I’ve lost almost 300 games. Twenty-six times I’ve been trusted to take the game-winning shot and missed. I’ve failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed.”
Detta citat betonar Jordans beredskap att acceptera och lära av sina misslyckanden. Han poängterar att det är tack vare de missade skotten och förlorade matcherna att han har kunnat uppnå framgång. Han ser misslyckanden som en del av processen att bli bättre och att nå högre höjder. Denna inställning har inspirerat många och har gjort honom till en av de mest ikoniska idrottsmännen genom tiderna.
Arnold Schwarzenegger är inte skygg med att omfamna värdet av att misslyckas. Förutom hans berömda filmcitat ”I’ll be back” så går även detta till historien:
”It’s okay to fail. You have to fail in order to climb the ladder. There is no one that does not fail. What is not okay is when you fail, and you stay down. Whoever stays down is a loser and winners will fail and get up. You always get up”. Se filmen här >>>
Misslyckades jag fyra av de fem gångerna jag försökte att nå Broad Peaks topp? Ja det gjorde jag eftersom målet var att ta mig till toppen. Jag vill påstå att ju tidigare vi lär barnen att det är okej att misslyckas i livet desto bättre rustade kommer de att bli att hantera vuxenlivet. Ju fler entreprenörer kommer vi ha som vågar att ta risker annars riskerar vi att skapa ett samhälle som tror att de kan köpa vinstlotter. Det är som Apple säger i deras reklamfilm Intention, ”there are a thousand no’s for every yes”. Se filmen här >>>
Vad är då ett effektivt knep för att lyckas? Jag har funnit att ju bättre du är att definiera vad som behöver att uppfyllas för att nå ditt mål desto lättare blir det att veta hur du ska träna och förbereda dig. Det är med andra ord fel att säga att endast toppen är målet. Toppen är bara halvvägs. Målet är att ta sig upp och ner med livet i behåll, utan förfrysningsskador på fötter och fingrar, fortsatt vara vänner med dina vänner och hungrig för nya äventyr efter att uppdraget är slutfört. Med denna mentala bild blir det tydligare med vad som krävs för att tangera ditt mål.
Men finns det andra sätt att definiera misslyckanden? Det finns ett populärt citatattribut till Thomas Edison som säger: ”I have not failed 1,000 times. I have successfully discovered 1,000 ways to NOT make a light bulb.” Detta citat belyser hans uthållighet och hans positiva syn på misslyckanden som en del av processen att uppnå framgång. Edison är känd för sin uppfinningsrikedom och sitt arbete med att utveckla den kommersiella glödlampan, och detta citat exemplifierar hans inställning att misslyckanden är en naturlig del av forsknings- och uppfinningsprocessen. Det betonar vikten av att se misslyckanden som lärandemöjligheter snarare än som hinder på vägen mot framgång.
Vad har du själv för relation till misslyckanden? Reser du dig själv efter varje bakslag?
Alla misslyckas och det är okej.
Om Fredrik Sträng:
Fredrik har i sin ledarroll bestigit sju av jordens fjorton 8000m berg, satt
ett Guinness världsrekord, och föreläser om ledarskap, kommunikation,
beslutsprocesser och krishantering.
